The GI project

Okej...
Tjugo dagar sedan jag senast skrev. Sedan dess har jag legat på en solstol i Thailand och mått väldigt bra. Väldigt bra betyder oftast väldigt mycket onyttigheter när man har semester - så också i det här fallet. Gud måste dock ha ett gott öga till mig, eftersom jag inte gått upp särskilt mycket, knappt fyra hg.

Nu är det såhär att jag den senaste tiden har fått värre problem än min övervikt: förhållandet med sambon är påväg åt fanders. Vi har varit tillsammans i över tre år nu, bott tillsammans i ett och ett halvt och nu finns det inte så mycketmer än vänskap kvar mellan oss. Känns det som - vem vet vad som är rätt att göra i sådana här situationer? Det har varit dåligt fram och tillbaka men nu känns det som det slagit ro i ett konstant dåligt läge. Och precis när vi fått ett förstahandskontrakt som vi flyttar in i på lördag...

Jag har startat en break up-blogg där jag tänker skriva av mig helt ocencuerat. Förmodligen är det där jag finns i fortsättningen. Kan hända att denna också får liv igen, men jag måste fokusera på att rätta ut mina kärleksbekymmer i första hand och får ta beach -08 vid ett senare tillfälle.

Ni som är intresserade av att hänga på till den nya (och mer deprimerande) bloggen är välkomna att lämna en rad och mejladress i kommentarsfältet!

Cheers!

En vecka kvar till thailändsk strand, sovmorgnar, promenader längs stranden och bikinipremiär (ryyyys). Jag har tagit 30-40 minuter långa promenader varje morgon den här veckan och i dag lite längre eftersom jag jobbar kväll och inte börjar förrän klockan tre.

Så nu ska jag dra igång med min favoritsysselsättning när jag har fria förmiddagar på vardagarna: slänga på en ansiktsmask, göra te och ta en frukt och sätta på något schysst på tv:n. Självklart drar jag ned persiennerna lite och har mysbyxor på mig...

Och nu blir jag tokig på H&M också. Skuttade formligen vägen hem efter att ha hämtat ut ett efterlängtat paket med sommarkläder inför Thailand-resan. Och nu är allt - för stort! Hur sjutton kan det vara för stort? Tydligen är jag inte en large trots att jag mätt noggrant på alla kroppsdelar som är involverade. Linnena är för stora, den snygga jeanskjolen är lite för stor och vi ska inte ens prata om de vida svarta brallorna. De kommer trilla av.

Nu får jag skicka tillbaka minst fyra plagg. Och vet inte om jag ska skratta eller gråta...

När man håller på och försöker gå ned i vikt kanske man ska unna sig nya träningskläder, en par snygga gympadojor eller något annat hurtigt. INTE dvd-filmer. Något som man enbart kan avnjuta stillasittande i soffan, precis den platsen där man samlats på sig övervikten.

Men: jag skiter i det nu. I duschen kom jag nyss på att jag skulle köpa hem alla de filmerna som jag när jag var yngre hade på video och kollade på om och om igen. Typ chickflicks, även om jag avskyr det namnet. Och turligt nog upptäckte jag att Cdon har kampanj på ALLA de fyra första jag sökte på.

*Dirty dancing
*Pretty Woman
*Cry baby
*Pianot

Det kommer bli en lååång beställning det här!

Uppdatering: Japp, det blev det.

Dagens bra: Klockan ringde och jag ställde om den 40 minuter senare, grapefruktjuice, snygga jeansen till jobbet, smarriga och tvärnyttiga mackan på pk:n, ingen övertid och hem i tid, fixade färsbiffar och avnjöt en ensam hemma-kväll i soffan.

Dagens mindre bra: skulle gått upp direkt och promenixat istället, bara jucie till frukost, snygga jeansen verkar redan ha en trasig dragkedja, smarriga och tvärnyttiga mackan var det enda jag åt på jobbet i dag (och två bananer och ett päron), ingen övertid, men dock palskblött i skorna efter att det kom snöblandat regn, efter färsbiffarna dippade jag lite morot i dippen som blev över från helgen.

På bättringsvägen nu, även om jag inte känner mig helt hundra riktigt än. Tog ett långt bad nyss och funderade mycket över hur jag ska ta mig igenom semestern om fyra veckor utan ångestattacker. Jag tog två bilder på mig själv i spegeln för en stund sedan och det var inte kul att se.

Massor av viktångest, men ingen stark vilja att orka ändra på det. Glöden för någon månad sedan har avtagit lite mer varje vecka som inga mirakel har hänt på vågen. Nu tror jag inte att jag orkar mer. Jag kommer nog fortsätta att äta så här och fortsätta med morgonpromenaderna, men jag kommer nog inte väga och mäta mig och hålla räkningen på samma sätt.

Viktminskningsförsök är bara roligt om det faktiskt händer något. Utan resultaten känner jag mig bara som en evig förlorare varje dag. Urk...

Hur kan man som chef sms:a någon som är hemma och är sjuk och be dem komma in och jobba ändå?
Jag tycker det känns vansinnigt fel, hur ska man kunna säga nej då?

Kanske om jag hade varit döende, feber räcker knappast som skäl känns det som...

Vad skönt det är när man "unnar" sig något som ska vara gott och det inte är det.
I vårat skafferi har det, sedan i julas, stått en stor ask belgisk choklad som jag fick av mitt jobb i julklapp. M öppnade den någon fredagkväll i februari när han var ensam hemma och sedan har vi norpat en bit då och då.
Jag ligger hemma och är sjuk i dag och tänkte jag skulle låta mig själv ta två och just nu känns det som jag aldrig mer vill äta choklad ever again. Den första var supergod, men bit nummer två var hemsk. Helt vidrig och det är ingen överdrift när jag säger att eftersmaken påminde starkt om galla. Var tvungen att kasta mig ut i köket och spola munnen full med vatten...

Tips till er som har svårt att hålla er borta från sötsaker.

I dag har jag testat pole dancing. Och herre Jesus, vad såld jag är.
Jag som hatar aerobics och koregrafi och friskis för att jag är ganska kass på allt som kräver lite bättre koordination. Men det här var jag ganska bra på.

Signade upp mig för en nybörjarkurs på stående fot. Någon som vill joina?

Nu har jag äntligen fått ur tummen och köpt ett måttband.
Här följer facit:

Byst: 100
Armar: 32
Midja: 86
Höfter: 107

Detta säger mig dock noll och ingenting.

Jag vill så himla gärna se "Dirty dancing" i kväll, men kompisen glömde den hemma.
Tror det var typ sex år sen sist, och mina cravings blev nästan oemotståndliga nu... Suget började redan när Let's dance-gänget skakade rumpa till det soundtracket för någon vecka sen och eskalerade fullständigt när Swayze hamnade på löpet i går.

Undrar om man kan hyra den på nätet någonstans?

Jag är förmodligen helt jävla tok-ute. Jag har köpt ett par mörkblå Wrangler-jeans - med bootcut. Som jag har förstått det är det ett gigantiskt fashion don't just nu, men jag väljer att skita i det. Saken är ju den att jag, varje gång jag har på mig några av mian stuprör, känner mig som en upp-och-nedvänd kon. Ni vet, bred upp och smal ned vilket knappast är en smickrande form. Så därför kör jag boot cut nu, det känns det balanserar kroppsformen bättre. Så nu slits jag mellan att gilla dem och fundera på om alla tycker att jag är fruktansvärt ute... Inte för att det är det viktigaste här i världen, men ändå...

Var hos barnmorskan och fick nya p-piller utskrivna i dag. Hon sa att mitt BMI var 26 och att det var något över det rekommenderade (duh), men att det absolut inte fanns något hälsoskäl för mig att gå ned. Och det är ju alltid roligt att höra, även om jag är av en annan åsikt. Den här veckan har varit stressig, med jobbresor och tidiga morgnar och jag har slarvat lite med motionen. Ska försöka ta igen det lite under helgen...

Det ska bloggas, jag lovar. I dag ska jag väga mig igen, och dessutom införskaffa ett måttband.

Och promenader minst tre gånger i veckan, gärna fler. Resan, och därmed bikinisäsongen börjar ju onekligen närma sig.

Fest i dag. Eller i kväll, men arbetet börjar redan nu. Jag har dessutom kört ut grabben för att få fixa och dona i fred, jag är effektivast då.
Nu ska jag till Bea och handla allt som behövs, även om jag är säker på att jag kommer glömma något ändå. Det ska bli lite småplock, typ Quesadilla (alla äter ju inte GI), baconlindade musslor, en massa ostar i olika kombinationer, crostini med gorgonzola och en massa snacks och vin.

Nu dunderfrukost med mackor, yoghurt och te så att man pallar!

Hur kan det vara så stor skillnad på aprikoser och aprikoser? Jag menar, torkat som torkat. Icke!
I dag har jag provat tre sorter och av Euroshoppers, Icas och Parrots måste jag säga att två av dem smakar dasspapper i jämförelse.

Parrots är så goda att tårna krullar sig. Något att unna sig framför tv:n i kväll, helt klart!
Undrar bara hur bra det funkar ihop med rödvin..?

Är det normalt att kroppen blir helt knäpp när man käkar ordentligt med kolhydrater första gången? Min mage är helt tokig, jag har ont i huvudet och kinderna blossar.
I dag drog det ut på tiden innan jag kunde käka lunch och helt plötsligt tänkte jag att "nej, fuck it. Nu tar jag bara något". En impuls jag annars knappt hunnit tänka innan det har gått över. men idag orkade jag inte hålla på och kuta runt efter GI-vänlig mat. Så jag tog en moussaka på Ica och petade bort en del potatis. Tänkte att ingen kan dö av lite kolhydrater, men kände mig ändå som en syndare.

Nu känns det som hela kroppen håller på att explodera. Jag måste ha blivit grymt känslig mot kolisar nu...

Jag är helt slut och ska strax gå och lägga mig. Alltås får jag, lagom till att jag blir ett år äldre, chansen att verkligen känna mig som en pensionär. Vet inte vad det är riktigt, tycker inte jag har gjort annat än lagt mig tidigt den här veckan.
Kanske är det för att dagen har varit som den varit, stressig och flängig och dessutom med två övertidstimmar.

I kväll fick jag ett utbrott under matlagningen. Middagen blev bland det tristaste jag har varit med om i hela mitt liv och jag blev påmind om varför jag tycker att fläskkött är så in i norden boring! Vad fan gör man för vettigt med fläskfilé egentliegn? Det enda goda jag vet är min gryta, men det måste finnas en massa andra saker? I dag marinerade och stekte jag den och käkade med färsk sparris och parmesan. Låter det gott? Det var det inte, tror att pappret i kopiatron smakar bättre.

Hur gör ni med fläskkött? Någon som har några idéer? I'm out...

I dag har jag varit hos en naprapat. Gissa om hon ojade sig över min nacke och mina axlar. Tydligen är jag nästan helt paj, hon sa att det skulle dröja innan vi lyckades ordna upp den där röran. Dessutom var jag lite sne i ryggen. Tänk vad några år framför en dator kan göra med kroppen, jag har ju för fan inte ens fyllt 25.

Men nu har vi i alla fall löst gåtan med den segdragna huvudvärken. Alltid något att vara glad över.

Gårdagen var ett enda GI-misslyckande, eftersom jag var ute på jobb precis runt lunch och kom tillbaka sent. Hade bestämt mig för att gottgöra för det i dag, och trots att jag var ruskigt sugen på att slänga upp en påse häxvrål på bandet på Ica, så avstod jag och köpte groddar och solrosskott till kvällens middagssallad istället. Fläskfilégryta till lunch och aprikoser till mellis. I kväll siktar jag att göra en stor sallad som ska räcka till lunch i morgon också, förmodligen med lufttorkad skinka, avokado och feta!

I detta nu vänder sig alla GI-experter i sina gravar (eller soffor snarare, de är väl knappast döda allihopa, men ni fattar vad jag menar). Varför? Jo, för här har ni helgens sämsta blodsocker-tämjare. Det började visserligen bra genom en stadig frukost i soffan i lördags: te samt två mackor med kalkon och alfalfagroddar. Sedan bar det av till bästa kompisen och redan på pendeln till Sörmländska hålan började magen kurra. Kompisen hade gjort sallad med rödkål, vitkål, kikärtor, matvete och soltorkade tomater. Helt okej, men inget som jag öste i mig av. Köpte kyckling för att laga middag på, men glömde det och drack vin istället. Och öl. Och sprit. Och fan och hans moster.

Ingen mat, bara alkohol för att hoppa fram elva timmar i tiden. Japp, i elva timmar. Stöp i säng halv sju i morse och åt ingenting förrän jag kom hem på eftermiddagen. Självklart en (halv) pizza och två stora glas mjölk, så nu väntar jag bara på att magen ska slå bakut av kolhydratschocken. Har ju trots allt inte ätit något vitt mjöl alls i år, så detta borde göra susen.

Nu dricker jag mineralvatten och ska ta en morot innan jag dråsar i säng. Och jag ääälskar Sanna Nielsens låt från Mellon i går: Holy smoke!

Alla hjärtans dag i går.
Gudars skymning vad jag har svårt för sådana där dagar: hela gallerian runt jobbet var full med blommor, hjärtan och godiskartonger. Uäk, tänkte jag och åkte direkt hem utan att ens fundera på att köpa något. Jag tycker det känns så konstigt att applicera konstiga amerikanska traditioner, som egentligen inte betyder något alls. Jag menar, det var väl ingen som firade helgonet Valentin egentligen i går? Inte? Thought so...

Dock hade vi bestämt sedan länge att vi skulle gå på bio i går, utan att komma ihåg att det var internationella hångeldagen. Vi såg Juno, omgärdad av förälskade par och egentligen är det ju inget fel med det. Filmen var kanon, jag blev alldeles varm i hela kroppen av den- och utan att behöva vrida på de ständigt läckande tårkanalerna, vilket var skönt som omväxling. Jag gråter annars för minsta lilla fina scen på film och tv, framför allt när män gråter- oavsett orsak.

Inget slarv med GI heller: höll mig till mineralvatten och nötter (baaah) på bion och var inte ens sugen när det knatade runt folk med godis och bjöd på på jobbet tidigare på dagen. Snart är jag helt imun mot frestelserna. Hoppas jag!